.

Det går långt mellan gångerna men har man inget att säga kan man lika gärna var tyst. ;)

Spakvällen var iaf trevlig, det sista vi gjorde var avslappning i varma bassängen. Det var faktiskt väldigt skönt. Trodde jag inte.

Vi var inte så många heller, var rätt skönt det med. Vårt lag som inte ens vann var där med flest folk tror jag ;)

 

Nu är utmaningen om att röra sig 30 minuter varje dag över. Och det märks för då rör jag mig inte 30 minuter varje dag efter jobbet längre. Det är måstet försvann och det gjorde resten med. Men det ska det bli ändring på nu.
För idag var jag på ett så kallat "pep talk" och det var verkligen ett så kallat ett.
För det fanns inte minsta pepp i det. Hon frågade lite om hur jag jobbar, om det fortfarande är långa dagar och galet mycket. Sen pratade vi träningsschema, så nu har jag ett sånt där jag ska träna typ 7 gånger i veckan på 6 dagar. En dag har vi vilo dag fast då ska man ju helst ta en promenad ändå. Typ. 

Och jag säger inte det är dåligt att hon ville ha ett schema, för det tycker jag är bra. Då har jag nått att gå efter, nått att följa. För det vet jag att jag behöver. Behöver ha det där "måstet". 

Sen frågade hon om maten och jag svarade. Veckodagarna äter jag de tre stora målen samt mellanmål (banan) men helgerna är sämre. Så vi pratade på att jag ska ställa klockan så jag kommer ihåg att det ska ätas.
Och sen sa hon åt mig att kolla recepten vi fick för några veckor sen. "För sen kan hon inte göra mer för att stötta mig i det, för maten får jag ju handla och laga själv". 

För det trodde ju jag att hon skulle komma hem och göra här. Jag har inte beklagat mig för henne gällande maten. Jag berättade på första träffen att jag hade svårt för det. Sen har hon frågat några gånger och då har jag svarat. Men aldrig att jag suttit och beklagat mig så. Till henne. Här är en annan sak :P

Så jag kände mig ju bara dum. Och inte ett peppande ord. Inte nått positivt om förändringarna som gjorts. Inte nått.

Jag hoppas att det bara är jag som uppfattade det så här, och att det är fel uppfattning. För vi har flera i gruppen som har tappat motivationen för detta och får det nått liknande "pep talk" så lär inte motivationen bli större.

Jag hade ingen moitivation från början så den kan hon iaf inte ta ifrån mig :P

 

Sen har vi en läxa till på torsdag. Där vi först ska reflektera över hur våra liv ser ut om 1 månad, 1 år och 10 år om vi fortsätter leva så som vi gör nu. Och jag vet inte vad jag ska säga. Det ser väl likadant ut som nu antar jag. Eller så har det slått slint helt så man är nån galen tränings freak som inte kan äta stekt mat, socker, vete, ris, mjölk eller nått annat som inte är kokt lax eller skaldjur. Typ.
Och det är inget liv jag tycker verka vara nått kul. På tal om..

Jag förstår inte varför det måste vara så extremt. Jag tror inte att "vanligt folk" kör på nått extremt. Tror inte de tränar 6-7 gånger i veckan och aldrig äter en godisbit. Men det finns säkert en anledning till att vi ska göra det med. 

Åter till läxan. Vi ska även rita upp bilder, klippa och klistra, skriva text och allt möljligt. "Knö in insperation för vår målbild" på en lapp. Ja ha? Där känner jag mig rätt tom på insperation. Jag tror inte ens jag har nån målbild.
Här föreslog hon kanske en bild på nått plagg man vill komma i och sånt. Men varför ska jag ha det som motivation? Det är väl en rätt kass motivation? Plus att jag tror inte på att jag kommer gå ner nått så jag ens behöver handla en storlek mindre än nu. 

Så jag måste även komma på vad mitt mål är. Två dagar på mig. Fast egentligen bara en eftersom lappen ska vara full i grejer till på torsdag eftermiddag. Så atte... 

 

En lite kul grej är iaf att den lappen jag ska fylla med insperation, motivation och blaha har en sida till. Och på den sidan fick de kamraterna som var med på träffen i torsdags skriva ett ord som de tyckte representerade mig, hur de uppfattar mig. (vilket var skitsvårt att göra eftersom vi inte känner varann.. så många klyschor blev det)
På min stod det skrattar, fnittrig, lättsam, glad, lätt till skratt och fin. Glad är ju en riktig klyscha, det skrev jag på flera stycken när jag inte kom på nått annat ;P Men jag blev så förvånad att de uppfattar mig som fnittrig och skrattande, för jag säger inte mer ord än nödvändigt på de där mötena. Och när jag alltid fått höra hur sur jag ser ut så var det riktigt kul att det fanns andra uppfattningar med :)

 

Nej nu är det dags att få till den där lunchen och kvällsmaten. Japp, sent blir det men det blir iaf mat...