Håkan är kärlek

Semestern startades med Håkan. Och Håkan startades nästan med tårar, bara för det slog mig att jag var där och fick se honom!
Ja sån är jag.
Sen gungade jag i takt, sjöng och klappade händer.

Sen tog det slut... Och jag hoppas det kommer en ny chans om inte allt för många år :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0