Så less på att vara less.

Söndag. Vilodag.
Inte för jag gjort så mycket annat än suttit på soffan hela veckan.
Och det känns. Jag börjar bli galen och rastlös.
Och alldeles, alldeles jätte ledsen. Hela tiden.
Förstår inte hur man kan vara så ledsen hela tiden.
Tar tårarna aldrig slut?

Det ska bli skönt att komma till jobbet och göra nått annat än att bara sitta och glo. Ska ta mig till Tumlaren med och träna i veckan, kanske gör under med humöret.

Saknar Johan idag så det gör ont och då stor gråter jag igen.
Han är iväg till Uddevalla så jag kan inte träffa honom.
Men så är det ju, han har sitt och sina kompisar och det förstår jag ju.

Ja detta var ju upplyftande. Men men, ni läser på egen risk.

Var iaf till läkaren i fredags och fick veta att jag visst får luft.
Bra att veta. En udda läkare eller om hon var sköterska var det, hon titta på mig som om jag var dum i huvudet för jag var där eftersom jag inte hostar och så var ju svaret bara kort "du får luft" efter jag sagt att det inte känns som jag får tillräckligt med luft och det känns ansträngande att andas.
Inte undra på att man inte går dit direkt frivilligt när man alltid känner som som en lögnare och får blickar som om man är korkad och tröttsam som tar upp deras tid.

Nej, nu ska jag ligga lite mer på soffan och glo på tv.
Imorgon är en ny dag.

Kommentarer
Postat av: Anonym

<3 älskade syster. Önskar jag kunnat gjort något för att ta över din smärta/ledsamhet! Säg bara till om det e nått jag kan göra <3

2012-10-21 @ 20:45:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0