Det här med att gå vidare...
Dock har jag funderat på det här med att "gå vidare" och pratar med en kille via mail och nu vill han att vi ska ses.
Jag vet bara inte hur man ska våga göra det?
Att åka och möta upp nån man endast "pratat" med på datorn är skrämmande. Att behöva visa upp sig live så att säga.
Behöva komma på saker att säga och VISA UPP SIG!
Det är det jag har svårast för. Att han ska behöva se mig. På riktigt.
För jag gillar inte det jag ser i spegeln och då behöva stå framför nån på riktigt, hur ska då den personen kunna gilla det han ser?
Det är skrämmande.
Han bor en bit bort så då får det åkas och mötas upp nån stans där jag inte har nån koll på vad det är för ställe. Lockar inte det heller. Jag vill ju ha kontroll. Och det har jag inte om jag säger ja sägs det som.
Men sen vill jag ju våga och komma ut och träffa folk, för inte fasen kommer det nån och knackar på dörren.
Kanske syster ska åka först och ta en kik och okeja först ;)
Så kanske jag kan ta nästa möte.
För dejt vet jag inte om jag vill säga, för vad fasen är det?
Vad gör man då? Äter middag?
Ja det blir ju en syn när jag ska sitta och söla och tappa maten på golvet och så ;)
Sen är det inte så att vi bara pratat i en vecka, utan vi har mailat fram och tillbaka lite så där smått i två år.
Två jäkla år och han vill ändå ses, så helt kan jag ju inte skrämt honom. Han vet att jag nyss "förlorade" det jag trodde skulle vara framtiden, så han har koll på läget.
Även om detta bara blir ett möte och inget mer så är det väl ett litet steg i rätt riktning antar jag.
Vet bara inte hur man ska våga.
Har försökte komma på nått bra att svara, jag är ju som jag är så jag skämtar ju mest bort det lite och säger varken ja eller nej.
När jag tänker att ja, jag gör det, så blir jag nästan ledsen igen och känner mig på nått sätt skyldig över att ens tänka på det.
Och det ska jag verkligen inte göra, det vet jag.
Men det är så skrämmande ju.
(Nej mamma, jag tror inte han är nån mördare ;) Han har varit lugn och bara pratat om allmänna saker hela tiden. Inte en gång har han varit en sån där slusk som bara pratar sex och tror att vi ska ses för att ligga i nån buske nån stans. Då hade jag aldrig pratat med honom så länge. Då hade han fått fara och flyga redan vid första meningen.)
Jag kan åka me som bodygard;) sitta i andra delen av restaurangen. Klart du ska träffa honom. Funkar de inte, ingen rätt kemi så kan det ju bli vänskap. Som du säger, det kommer ingen å knackar på dörren.. Kram på dig. Kör i vind<3
Har du sett kort på honom? Så du sett hans ögon? Låter som en bra ide att Carro följer med. Gör det bara, du har ju inget att förlora på det.
Våga! Förstår din rädsla men ibland måste man våga ta klivet ut i något nytt. Det låter ju som om han verkar vara en bra kille och ni har ju haft kontakt länge. Det kanske visar sig att det bara är vänskap. Men det är ju ingen nackdel med vänner :) , de kan man inte ha för många av. Undrar ju hur långt bort du måste åka för att träffa honom? Kan ni mötas upp i Gbg? Där har du ju Jenny dom kanske kan vara med till en början.
Lycka till vännen.
