.

Fredag idag. En tung fredag för många.

Idag är jag hemma från jobbet för att snart gå på begravning.

Sandra ska begrava sin pappa och jag frågade om hon ville ha mig där som extra stöd.

Vilket hon blev väldigt glad över och gärna tog emot.

Vet ju att hon har familjen och mamma och bror där men vänner är inte att underskatta.

 

Verkar som en del tycker det är konstigt att jag ska gå, men för mig var det en sån självklar sak att erbjuda.

Även om jag kanske inget gör så finns jag ändå där om hon behöver mig.

Det känns som nått, för mig, man gör när man är nära vänner.

 

Var med och hjälpte henne duka igår så församlingshemmet är redo.

 

Och min chef sa åt mig att vara ledig hela dagen, jag hade tänkt jobba både innan och efter först.

Men jag börjar tro mer och mer att hon har rätt, för nu börjar nerverna visa sig.
Darrningar på händerna och så.

Hon har allt sina bra stunder min chef hon med :)

 

Så nu är jag färdigklädd, känner mig möjligen lite för svartklädd men det får vara så, och bara väntar på att klockan ska gå. En timme tills det börjar..

 

Mina tankar går till de berörda ♥

Jag var ju på kurs förra veckan.

En kurs i det lönesystem som vi använder.

Det var tre väldigt snabbt avklarade dagar!

Och vi gjorde inget annat än åt kändes det som.

Fika både förmiddag och eftermiddag och däremellan lunch.

Det var inte mycket som var nytt som jag inte redan hunnit göra, men det var en lugn genomgång av systemet och det var riktigt bra. Nu känner jag mig inte lika stressad och det är inte så rörigt som jag trott.
Men blir man bara inkastad i det så blir det stort, jätte stort i mitt huvud.

Nu borde jag nog bara läsa in mig mer på regler runt löner och sånt.

Får leta fram min bok jag hade i arbetsrätt eller vad nu kursen hette..

Men man somnar ju bara ;)

 

Efter kursen var det bara häng med Jenny och Linnea. Det var kul för Linnea började (äntligen) värma upp sig för mig, satt inte bara och tittade på mig skumt utan lekte och kom frivilligt och ville bli upptagen.
Det är ju inte så konstigt att hon är lite reserverad, är ju inte så ofta vi ses, men detta är ju klart trevligare än att bara bli utstirrad ;)

 

Lördagen var det Ladies Night som gällde.
Och så bra det var!

Jag skrattade, sjöng, grät, skrattade ännu mer och sjöng ännu högre.

Magnus Uggla är hur bra som helst och timmarna gick alldeles för fort!

Det är något jag helt klart rekommenderar er att gå på om ni får chansen :)

Ja, jag tog ju mod till mig och fråga om vi skulle ses i Göteborg när jag ändå var där.
Vilket vi även gjorde.
Så jag var modig hela vägen fram ;)

Det blev en fika (nå ja, jag drack en mer iaf, hatar att äta framför folk jag inte känner ju) på busscentralen på fredagen efter kursen var slut.

Romantiskt värre ;)

Men enkelt.

Det gick bra något staplande i samtalsämnen. Vad fasen pratar man om lixom??

Men han verkar vara trevlig. Och jag fick ett sms sen om att jag nästan var som han hade tänkt sig. Tuff och rolig.

Det där med tuff har jag då aldrig hört förut, och är verkligen inte ett ord jag hade satt för att beskriva mig själv.
Har dock inte fått riktigt klarhet i vad det innebär att vara tuff.

Inget sprakande möte, knappt en liten gnista.
Men nån sa att trevlig var en början med.
Och att det bara är på film det sprakar ;)

 

Så vi får väl se om vi ses igen. Inget är bestämt.

Vi har bara sagt att det är en möjlighet och då kanske på ett annat ställe än en busscentral, där det finns alldeles för mycket folk att kolla på som springer fram och tillbaka.

Försöker packa och fixa här hemma.. Men fixandet blir det inget av men packningne är nästan klar.
Nu är det bara de där sakerna som får packas ner imorgon kvar.
Ska iväg på kurs tre dagar, onsdag till fredag, så åker ner till Jenny imorgon efter jobbet.
Ska få åka tidigare, åker vid tre halv fyra, rätt skönt så det inte är nattsvart ute.
Kanske jag hittar fram med ;)

 

Fick svar idag från cellprovet. Det var normalt!
Så skönt, så nu blir det varannat års kontroller fram till 2035.

Och dom får jag göra här hemma. Skönt!

 

Men får väl ta och slänga mig i duschen så jag kan packa ner de grejerna iaf.

Puss och kram!

Detta känns ju lite udda och lägga upp just nu.

Men om vi bortser från det där "nästan gå vidar och träffa den där karln grejen" så måste jag ju få spela upp min låt.

Min bröllopslåt som jag hittade för ett tag sen och sen dess spelas nästan varje dag här hemma.

 

Så nu är låten klar, bara resten kvar ;)

 

Jag har fortfarande inte bestämt nått eller gjort några planer.
Men jag har iaf vågat så långt så att vi nu har bytat nummer, dock inte pratat i telefon.

Sms är enklare ;)

Så vi får väl se om jag tar mig i kragen och vågar leva lite.

Planen är väl att jag ska komma mig ut på krogen i slutet på månaden med, och då troligen i Uddevalla bara för att se lite annat folk. Och andra ställen än vårt enda lilla stackars uteställe.

Men vi får väl se.. Alexandra kanske ångrar sig innan den helgen är här.

 

Nu ska jag lägga mig! Är så trött och jobbade till kvart i sex och nästan nonstop hela dagen med rast för lite lunch, så är gott trött i huvudet nu.

 

Snart helg. Underbart :)

Jag känner mig bättre men visst kommer det bakslag som går att jag mest gråter emellanåt. Men det är väl så det är.

Dock har jag funderat på det här med att "gå vidare" och pratar med en kille via mail och nu vill han att vi ska ses.
Jag vet bara inte hur man ska våga göra det?
Att åka och möta upp nån man endast "pratat" med på datorn är skrämmande. Att behöva visa upp sig live så att säga.
Behöva komma på saker att säga och VISA UPP SIG!
Det är det jag har svårast för. Att han ska behöva se mig. På riktigt.
För jag gillar inte det jag ser i spegeln och då behöva stå framför nån på riktigt, hur ska då den personen kunna gilla det han ser?
Det är skrämmande.
Han bor en bit bort så då får det åkas och mötas upp nån stans där jag inte har nån koll på vad det är för ställe. Lockar inte det heller. Jag vill ju ha kontroll. Och det har jag inte om jag säger ja sägs det som.
Men sen vill jag ju våga och komma ut och träffa folk, för inte fasen kommer det nån och knackar på dörren.
Kanske syster ska åka först och ta en kik och okeja först ;)
Så kanske jag kan ta nästa möte.

För dejt vet jag inte om jag vill säga, för vad fasen är det?
Vad gör man då? Äter middag?
Ja det blir ju en syn när jag ska sitta och söla och tappa maten på golvet och så ;)

Sen är det inte så att vi bara pratat i en vecka, utan vi har mailat fram och tillbaka lite så där smått i två år.
Två jäkla år och han vill ändå ses, så helt kan jag ju inte skrämt honom. Han vet att jag nyss "förlorade" det jag trodde skulle vara framtiden, så han har koll på läget.

Även om detta bara blir ett möte och inget mer så är det väl ett litet steg i rätt riktning antar jag.
Vet bara inte hur man ska våga.
Har försökte komma på nått bra att svara, jag är ju som jag är så jag skämtar ju mest bort det lite och säger varken ja eller nej.
När jag tänker att ja, jag gör det, så blir jag nästan ledsen igen och känner mig på nått sätt skyldig över att ens tänka på det.
Och det ska jag verkligen inte göra, det vet jag.
Men det är så skrämmande ju.

(Nej mamma, jag tror inte han är nån mördare ;) Han har varit lugn och bara pratat om allmänna saker hela tiden. Inte en gång har han varit en sån där slusk som bara pratar sex och tror att vi ska ses för att ligga i nån buske nån stans. Då hade jag aldrig pratat med honom så länge. Då hade han fått fara och flyga redan vid första meningen.)