.

Oj.

Ja där trodde jag att jag kom in i någon form av bloggande med iaf ett par i veckan.
Och då går det en och en halvvecka tills nästa..

Jag har märkt det att jag inte sitter vid datorn på samma vis eftersom man har allt i telefonen.
Så det är knappt jag läser andra bloggar heller.
Kan gå ett par dagar emellan. Det är skillnad mot innan då jag kollade in på bloggarna heeela tiden så fort man inte hade nått annat att göra på datorn.

Jag har ju hunnit roa mig med att båda digga till Uggla och skratta åt Badjävlar gänget.
Vad härligt det är att faktiskt kunna göra saker.
Jobbat har jag ju hunnit med det med. Är inte annat än måndag tycker jag.
Trist bara för söndagarna blir sådana deppdagar. Det är nästan sjukt så deppiga dom är.
Men men, så kan det väl vara.

Igår var det musikquiz med mamma och Susan som gällde och hade man inte velat kasta han som håller i det i vattnet var tredje minut hade det ju varit roligare ;)
Och svårt var det! Där fick man för man trodde att man kunde nått ;)

Mötte på en gammal klasskamrat helt plötsligt sådär bara i Hunnebo med.
Hon var på utflykt ända från Lysekil och kollade runt med pojkvännen.
Jätte kul att se henne. Men sen gick det inte ens fem minuter innan hon tyckte jag skulle börja dejta på spraydate för där hade hon träffat sin.
Nästa människa som har sådana problem med att jag är själv och tycker jag måste nätdejta ska jag spotta på och sen inte prata med mer. (jag har faktiskt varnat henne som säger det med jämna mellanrum så bäst hon är tyst ;))
Jag har inte riktigt förstått varför andra ska ha problem med det? Och jag tycker inte det är okej att säga en sån sak när man inte setts på flera år och det inte går mer än fem minuter. Det var inte ens så jag sa nått om att jag var ensam eller inte heller. Fast det kanske står singel i pannan på mig.
Men det får det göra. Hellre att det står singel än desperat iaf..
Måste finnas annat att prata om, tycker jag, när man inte setts på så länge.
Men där var det ett nytt förhållande på ett halvår och hon hade redan varit på honom om barn och sånt..
För vi är ju faktiskt gamla nu!
Ja just det.. Vi är 30.. Inte 42.

Diskuterade detta lite på jobbet förut. Att jag tycker det är tröttsamt. Min chef håller med.
Hennes bekanta är likadana och är på henne om att hon är själv och sen säger "oj var det en känslig fråga" direkt efter. Men inte för att sluta fråga utan frågar gärna igen och drar upp det där med barn med.
Chefen har inga barn heller och det ska de vara på henne om med.
Dock tycker hon själv att hon har sina vanor och egenheter nu och rår bara sig själv och är nöjd med det.
Däremot tyckte jag själv att det var lite jobbigt att hon inte tycker att folk över 30 ska skaffa barn.
Men alla får ju ha sin egen åsikt. Som tur är ;)

Om jag skulle få uppleva det så vet jag iaf en som jag hade haft det svårt att berätta för och det är just chefen ;)
Över 30 är jag och hemma skulle jag ha varit!
Det är sånt hon har lite svårt att förstå ;)

Men den som lever får se. Kanske jag inte får uppleva det och bara skämma bort syskonbarnen ;)