Dravel

Jag tror jag "krisar" lite. En försenad 30 års kris?
Inte för det är så mycket åldern jag krisar över utan mer livet.
Det går i vågor. Istället för humörsvängningar så är det krissvängningar.
Är mesta dels okej. Tills jag sitter ensam hemma. (Vilket i och för sig är för det mesta). När jag sitter ensam då tänker jag för mycket och lite till.
Är det här allt som kommer vara?
Jobba, läsa och sova?
Är jag på rätt jobb?
Kommer jag någonsin känna att jag har koll på saker kunder frågar om?
Kommer jag bli som min chef?

Jag är så trött på att bara vara ensam. Det var jag aldrig på riktigt förut inte på det viset som jag är nu.
Visst jag träffar mina vänner och så men det visar nästan bara ännu mer P hur ensamt det är här.
Fast rätt tyst och skönt med ;)
Får det stojet och ljuden som är heeela tiden hos folk gör mig nästan lite idiot :P

Och det är ju lite skrämmande det med. Jag är så inrutad i mitt så vet inte om det ens går att inte vara ensam. Att ha nån här runt benen på mig.

Ja ni ser ju, krissvängningar.

Det bästa är väl kanske att bara acceptera och omfamna min ensamhet, skaffa mig en vandrande pinne till husdjur och fortsätta läsa mina böcker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0