Klagande
Då ligger jag i sängen igen. Ännu en dag av sura miner och missnöjda toner. Inget man gör är rätt, bara fel. Eller kanske är det mer så att hon ser bara det man inte gjort men inte allt det andra vi hunnit. Eller kanske inte ens så, för det hon surade över som inte var gjort var det som låg på hennes bord till en kvart innan vi slutade. Och nu plötsligt är det det vi ska börja med imorgon... Nått som ingen annan gjort någonsin. Nått som hon aldrig visat hur man gör.
Känns som att jag inte alls hade varit ledsen om jag blev sjuk de sista dagarna. Istället för att varje dag ha ont i magen för att jag ska åka dit och sitta där och bara matas av negativ energi.
Vi är helt slut på dagarna efter jobbet. Och ja, jag säger vi för kollegorna säger det samma. Vi hamnar alla i nån koma på soffan och bara stirrar rätt fram.
Fick höra i morse av S att jag verkligen strålade energi. På ett väldigt ironiskt vis ;)
Så tydligen syns det väldigt väl hur trött jag är just nu. Finns ingen energi att ta till den har någon annan sugit upp under hösten.
Så nu hoppas jag verkligen att resterande tre dagar går undan för jag klarar inte mycket mer nu.
Längtar...
Fyra dagar kvar och sen 17(!!!) dagar ledigt!!! Vad jag längtar och behöver de där dagarna. Det är fler sammanhängande dagar ledigt än vad jag hade i somras.
Och jag behöver det om jag ska överleva ett halvår till där utan att bryta ihop som ett nervvrak gungandes i nått hörn. Måtte resterande dagar gå fort!
