Jag lever!

Ja, det blev ju visst ett uppehåll här på två månader..
Det är väl så när det inte finns nått att skriva om.
Eller så finns det det men jag inte vet om jag vill eller ska skriva det.

Mycket så är det med jobbet. Finns ju en del jag gärna hade spytt ur mig här och skrivit om men jag vill ju gärna ha kvar jobbet med ;)
Men kan ju iaf berätta att jag från och med den 11/6 är fast anställd och har en så tjusig titel som Redovisningskonsult. Det låter det ;)
Dagen innan var jag helt förstörd. Den som säger att man inte kan få psykbryt av att få jobb har fel.
För hela söndagen grät jag och var livrädd.
Det skulle ju bli på riktigt! Och det skrämde mig nått väldigt.
Skrämmer mig fortfarande, är livrädd att hon ska upptäcka att jag egentligen inte alls vet vad jag gör :P
Men det är väl kanske så.
Dagarna på jobbet går iaf oftast väldigt snabbt, vissa bättre vissa lite sämre.
Jag gillar jobbet, det ska ni inte annat tro. Gillar arbetsuppgifterna och alla kunder och så.
Men det finns ju annat med som gör att man emellanåt mest har ont i magen eller får lite lätt hjärtklappning.
Och ja, egentligen vet ni ju alla varför med. Behöver bara inte skriva ut det här..

Letar lägenhet gör jag med men det finns ju inte så många om man säger så.
Så jag lär ju få bo här ett tag till. Suck. Men vad ska man göra åt det.

Dagarna går och helgerna är lugna i soffan eller sängen med en bok.
Börjar bli lite smått tråkigt om man säger så.
Förra fredagen gick jag in till grannen och drack lite vin och fördrev tiden.
Var faktiskt trevligare och lättsammare än vad jag trodde.

Sandra brukar ställa upp på att fördriva min tid med, nästan en fika träff i veckan och det (tycker iaf jag) känns så skönt. Att åka dit istället för direkt hem från jobbet.
Hon bjöd även in på midsommar. Och det kan jag säga var mycket uppskattat från min sida!
Det var lungt, deras familj och Börje och jag. God mat och en film blev det.
Jag tror inte hon förstått hur uppskattat det var, jag har aldrig blivit bortbjuden så på det viset på någon sådan dag förut så jag var väldigt glad! (Ja nu räknar jag inte familj mamma ;))
Så tusen tack Sandra och Jocke!

Och de där delmålen har ju stannat av.. Två kom jag ner till, delmål. Men sen blev det pannkaka med allt..
Men skam den som ger sig. Ska bara..
Undanflykter finns det gott om.

Sen vet jag inte.. Finns säkert mer att skriva.
Spy galla över den där modern till Johan och så. Fast ni vet väl att vi är vänner nu! ;)

Nu får vi se om jag har nått mer att skriva om innan det gått ytterligare två månader..
Och om någon stackare ens är här och kollar längre.

Jag ska försöka bättra mig iaf. Får bara hitta ett liv först.

Puss och kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0