.

Timmarna räcker inte till..
Halv elva är den nu och jag borde sova.
Men ändå sitter jag här och är inte ens direkt trött.
Har fått packat väskan, fixat pengar till imorgon och kläder med så det är egentligen bara att lägga sig.
Bussar har jag kollat upp med så jag kan komma mig hem från Näl med.
Det är ju dax för kontroll imorgon efter operationen.
Och man är ju en så sjukt positiv människa så även om man "vet" att det inte är någon fara och allt antagligen är bra nu så tänker man ändå de där tankarna om att det inte kommer vara bra och att man får göra operationen en gång till och bla bla bla bla.
Varför fungerar det så?
Galet.
Men innan jag ska dit imorgon så har jag makroekonomi att roa mig med.
Och beroende på när jag blir klar så blir det troligen väntetid på sjukhuset när jag ska hem (det blir det även när jag ska in för kommer vara där 40 minuter tidigare än utsatt tid) och den väntetiden har jag tänkt roa mig med att läsa i externredovisningsboken.

Men nu får jag nog ta och försöka sova iaf, så jag kommer upp imorgon.
Hoppas det är mindre halt ute.. Det var nästan så jag började gråta när jag gick till bussen i morse, fy vad hemskt! När det gick lite uppför gled man ju bara bakåt.
För första gången på hela vintern var det lättare att gå mellan bussen och skolan än att gå här hemma.
Måtte isen försvinna snart.

Nej just det..