.

Nu var det gjort, för denna gången.

Hon som mötte mig i receptionen när jag kom var en fruktansvärt otrevlig människa.
Och de hade lurat mig, jag ringde in när jag fick lappen för att höra vad jag skulle betala, 100 kr så dom då.
Så det hade jag med mig, när jag kom dit skulle de ha 200 kr. Som tur var så hade Börje 100 kr som jag fick lånat. Men så sur jag blev och väldigt otrevlig i ton var hon.

Som tur var så var själva läkaren eller vad hon nu har för titel mycket trevlig.

Tydligen hade jag lite för högt blodtryck, nära för högt iaf.
Och sen att ligga i den där stolen i en kvart var inte jätte trevligt heller.
Hon skrämde mig redan innan jag kom så långt som upp i stolen.
"Ja du är ju här för du har (svåra? allvarliga? minns inte riktigt ordet men nått sånt) cellförändringar".
Ja ha?? Det lät ju värre än vad jag trodde med  hjälp av lappen ja.
Sen upp i stolen, en jäkla kikare upp och då såg hon ett område med förändringar som hon tog två vävnadsprov på.
Så ska det analyseras och hon får svar om två veckor, sen tar det visst henne två veckor för att skicka svaret till mig.. Så då får jag veta om det blir en ny undersökning eller en operation.
Är isf en operation över dagen där de skär av en bit av hela tappen.
Och sen blir det fler återbesök och sånt.
Hon pratade en del om hur det kan uppstå förändringar och att det tar tid innan det skulle leda till något så allvarligt som cancer och att detta inte på något sätt, varken med eller utan operation, skulle göra det värre att få barn. Det enda vore om man tog för mycket av tappen under operation (för risk att barnet skulle komma förtidigt vid utvidgning av livmodern) men sånt var de mycket noga med att inte göra just för det.
Och det får jag ju säga var skönt att höra för det är väl det som skrämt mig mest.
Inte så man planerar barn nu eller snart men man vill ju gärna någon gång. Förhoppningsvis.

Hon tyckte även att jag skulle säga till alla mina vänninor att ni måste gå och kolla er när ni får kallelsen.
Så gå! När ni får den, gå!

Men nu är det bara att vänta och se vad provet och vävnaderna säger.
Och vad hon anser att behandlingen ska bli isf.

Det var skönt att ha med Börje iaf, även om han inget sa så var han där när jag sen satt i bilen och grät en sväng. Ibland är han faktiskt bra att ha, även om jag mest blir galen på honom.
Lite blödig idag, satt och grät till Hem till gården förut ;)
Men var sorgligt ju, var en 7 månaders bebis som dog.
Då får man gråta lite ;)

Men nu ska jag lägga mig och vila en stund.
Gäspar för fullt och känner i huvudet att det behöver lite vila.

God vila på er.